Hyllning till mellanrummet när Hangö Teaterträff går online

Kritikbyrån

15 juni

Skrivet av

Texten är skriven under Kritikbyråns kritikverkstad med Cecilia Djurberg under Hangö teaterträff 2020.

Hur kan teater definieras på nytt när scenerna blir tillfälligt stängda? I årets digitala upplaga av Hangö Teaterträff uppstår teatern när berättelser och intima möten mellan människor tar plats – på distans.

Det finlandssvenska scenkonstkollektivet Glitchers kortfilm Distant Dildos – Whatever happened to the Porn Horror Musical? åskådliggör det produktiva som finns i mellanrummen.

Filmen skiftar mellan explicita porrscener mellan aktörerna Josefine Fri, Emelie Zilliacus och Martin Paul. Fri, som står i centrum av den första scenen, visar sig extremt sårbar och hängiven. Medan hennes mun blir penetrerad av Zilliacus med en stor hudfärgad dildo hörs stön på ett ljudspår som är avkopplat från händelserna. Denna förskjutning är symbolisk för Distant Dildos. I ena sekunden visas slabbiga och ’smutsiga’ sexscener, för att i nästa visa hur aktörerna reflekterar kring dessa porrscener, liknande en making-of. Även om agendan är att kritisera porrindistrin, så är Distant Dildos faktiskt en lyckad porrfilm: Den låter tittarna delta i meta-diskurser kring hur intimitet och sex avbildas och visar hur samtycke förhandlas.

Programtexten beskriver händelserna som våldsamma och aggressiva, men däremot är de bara en form av kinky lek som ej accepteras socialt. Våld är när en människa blir skadad av en annan mot sin vilja.

Distant Dildos avslöjar dock det intima, närvaroskapande och, jo, sexiga i att aktivt prata om samtycke. Även om datorskärmen avskiljer oss från händelserna kan vi inte försvara oss mot den affektiva kraften av kroppar som berörs, blickar som möts djupt, ansikten som spottas på, händer som hålls kärleksfullt.

Det subversiva i teatern är möjliggörandet av att verka intagande en stund för att i nästa bli frånstötande.

I sitt poetiska öppningsceremonital tar Annika Tudeer, Hangö Teaterträffs ordförande, en klar ställning mot simplifieringar och kategoriserande: ”Svart/vit funkar inte. Det är sk-sk-sk-sk-sk-skatteringarnar, skatteringarnar. In-betweens. The in-betweens. Mellanrummen. Rummen mellan. Mellan rummen.”

Årets festivalupplaga utforskar precis det, människor, rum och allt emellan. I ljuset av ett 2020 som präglats av Corona, med inflytande över våra relationer och kroppar, är Hangö Teaterträff ett viktigt forum där olika positioner tar plats. Det skapar förbindelser mellan människor oberoende av deras plats.

Till exempel när jag ringer ett finskt telefonnummer för att dela minnen i She She Pops Kanon Remote, men kopplas till en skådespelare som sitter i Berlin. Eller när Nina-Maria Häggbloms chatbot i Minnesbyrån tar mig med genom en imaginär resa på en Finlandsfärja där jag möter en älskare från det förflutna.

Den undantagande pandemisituationen har bidragit till att skapa utrymme för nya experimentella former. När Teater 90° bara leker utan att tänka på en slutgiltig föreställning (Norppa-live); när Hjorton/Rosell/Efraimsson/Bergsmark sonderar vad som händer när scenkonst översätts till film (Cuteness Overload); eller när Holmlund/Gullmets/Öwre/Storhannus/Forsbacka inbjuder publiken att interagera med deras loser-gone-hero protagonist i morgonrock (Torbjörn LIVE).

1966 beskrev den franska filosofen Michel Foucault platser som ”har skapats i människornas huvud eller egentligen i mellanrummet mellan deras ord, i de djupa skikten mellan deras berättelser” och kallade dem för utopier. Speciellt undersöker han heterotopier, det vill säga, utopier som kan lokaliseras. För Foucault är teatern heterotopisk i sig.

Även om årets digitala upplaga inte hade en enskild fast plats men ägde rum delvis på Hangö och i de virtuella sfärer av world-wide-webben, så lyckades festivalen ändå skapa mellanrum genom att koppla ihop besökarna med aktörerna och dramatik. Genom att få besökarna att tänka, att interagera och delta i konversationen öppnas ett spänningsfält upp där intimitet upplevs på distans, och där ett heterotopiskt mellanrum skapas.

Istället för att vara immersiva och skapa illusioner leker alla verk med ett moment av tillfälliga uppehåll, avståndstagande och reflektion. Denna uppfinningsrikedom strider emot den neoliberala logiken: den är stökig, oordnad, inspirerande, störande, rafflande, tråkig – men aldrig rent konsumerbar. Därför är Hangö Teaterträff 2020 en heterotopi som hyllar det mångskiftande mellanrummet.

Julia Stina Schmidt

Glitcher: Distant Dildos – Whatever happened to the Porn Horror Musical?

Arbetsgrupp: Emelie Zilliacus, Martin Paul, Josefine Fri, Marika Hill & Malin Nyqvist

Speltid: ca 30 min

She She Pop: Kanon Remote.

Idé och koncept: Tatiana Saphir & She She Pop

Med: She She Pop, Per Ehrström, Sinna Virtanen, Salla Loper, Elmer Bäck, Annika Tudeer, Max Bremer

Minnesbyrån. Ett chatbotdrama

Koncept, text, planering: Nina-Maria Häggblom. Dramaturgiskt stöd: Otto Sandqvist

Speltid: 20-30 minuter

Teater 90°: Norppa live.

Regi, manus, scenografi: Akse Pettersson