”Öppna kalkondörren och döda den med yxan!” – Publiken som en del av ensemblen
Texten är skriven under Kritikbyråns kritikverkstad med Cecilia Djurberg under Hangö teaterträff 2020.
Årets Hangö teaterträff direktsändes via Yle Arenan, och det nya formatet till följd av pandemin krävde visst experimenterande av konstnärerna. Under teaterträffen sågs en hel del utforskande av gränsen mellan teater och … något annat. Publiken kunde bland annat ringa en skådespelare, chatta med en bot och se filmversioner av föreställningar i verk som rörde sig längre och längre bort från teatergenren. En av de mera lyckade experimenten under teaterträffen var Torbjörn Live.
Torbjörn (Alex Holmlund) är förpassad till sitt pojkrum och försöker distansjobba utan framgång. På skärmen tickar en klocka obönhörligt ner. Världen kommer att gå under om tjugo minuter, och på den tiden måste han med hjälp av publiken klara av vissa uppgifter och ta sig ut ur rummet. Det är en interaktiv föreställning där publiken får ge kommandon åt skådespelarna via Zoom. Interaktiviteten är med andra ord helt på publikens villkor, vilket känns uppfriskande särskilt för en teaterbesökare som jag, som medvetet undviker att boka biljett på första raden eller nära gången.
I det här fallet är interaktiviteten också avgörande för utvecklingen, för småningom går det upp för en att Torbjörn Live är mera ett escape room-spel än en regelrätt föreställning. Inledningsvis uppstår långa pauser när skådespelaren väntar på chattsvar, och minuter av ångestskrik och stön blir långa och outhärdliga med dåligt datorljud. Jag irriterar mig på den överdrivna spelstilen och antecknar att föreställningen fungerar som ett experiment men inte som konst.
Men långsamt övertygas jag, för Torbjörn Live lyckas sist och slutligen skickligt imitera datorspel med escape room-karaktär och fungerar överraskande bra. Spelstilen mognar snabbt från överdriven till fullfjädrat dataspelskaraktärig, eller så är det man själv som tittare som plötsligt förstår vad verket eftersträvar. När Holmlund segerdansar eller meddelar ”spelarna” att ett visst kommando lett till en återvändsgränd ekar han med röst, replik och kroppsspråk karaktärer i spel jag själv har spelat.
Det känns konstigt att tala om Torbjörns pojkrum som scenografi, kanske för att det är så plågsamt autentiskt avskalat inrett (och dessutom helt klart ett riktigt rum). Men just därför fungerar det så bra. Några mer eller mindre utstickande detaljer ackompanjerar, och stimulerar publikens fantasi: allt som finns i rummet är potentiella ledtrådar.
Effekterna, animationerna och miljön är charmigt ”heimlaga”, som man säger på ren österbottniska. Ihopsnickrade med låg budget. Man köper det som en del av estetiken, och allt samverkar i en oemotståndlig helhet. Musiken som spelas när Torbjörn uppnår ett av sina mål är löjligt peppande, och den grovt tillyxade kalkon-animationen (röst: Ole Öwre) som bevakar vägen till friheten passar väl in i sammanhanget.
För den passiva tittaren är den aktiva publiken lika mycket medverkande som skådespelarna själva, och minst lika – om inte mer – underhållande i sitt engagemang: ”Öppna kalkondörren och döda den med yxan!” Det är nästan rörande hur med på noterna publiken är, och stämningen i chattrummet är vild och ivrig: ”JAAAAA DÖDA”.
Och vilken lättnad känner man inte när publiken till sist lyckas styra Torbjörn att göra rätt saker. Efter avklarat uppdrag utlovas att ”Torbjörn will be back”, och det hoppas jag verkligen. Efter att ha tagit del av de flesta verken under teaterträffen är det Torbjörn Live som jag återkommer till och spelar upp igen på Yle Arenan. Det är det verk som experimenterar med flest genrer och uttryck, såsom escape room, datorspel och interaktivitet, men samtidigt också det verk som står stadigast på sin teatergrund. Det är ”heimlaga”, det söker sin form, men det är också avväpnande och omöjligt att motstå.
Christa Lundström
Torbjörn LIVE
Arbetsgrupp/medverkande: Alex Holmlund, Ole Öwre, Joel Forsbacka, Henrik ”Honken” Gullmets, Dennis Storhannus
Speltid: ca 30 min
Kolla på Hangö teaterträffs festivalsändning här.
Läs resten av kritikverkstadens texter här:
Astrid Stenius: "Jag vill ha svett! – Ensam på Hangö teaterträff"
Barbro Enckell-Grimm: "Teaterträff i digital natur – med minnet som förenande element"
Barbro Enckell-Grimm: "Uppdrag: Förhindra jordens undergång"
Jimmy Håkansson: "Teaterträff onlinedejtar på jakt efter publik"
Johan Jönsson: "Festival på avstånd – Hangö teaterträff närmar sig publiken på nya sätt"
Julia Schmidt: "Hyllning till mellanrummet när Hangö teaterträff går online"
Julia Schmidt: "Gullig som fan: Cuteness Overload på cyberscenen"
Lotta Westerlund: "Finns det något värde i chockvärdet?"
Otto Ekman: "Vad är det för fel på Torbjörn?"
Valter Sandell: "Melankoli och saimenvikare: Teater 90° på Hangö teaterträff"