Den lyssnande kritiken: att omfamna den akustiska texten

Hur ska ljudbokskritik se ut eller snarare låta? Hanna Ylöstalo delger tankar från seminarium om ljudbokens produktion, distribution och estetik.

Panelsamtal om estetik under seminariet Den lyssnande kritiken. Bild: Hanna Ylöstalo.

Tänk dig en inläsare som har tankarna på annat håll, artikulerar illa och som inte har känsla för den riktning i vilken berättelsen är på väg. Översättningen av en tryckt bok till ljudbok är en omfattande process där det finns många fallgropar.

Begrepp för ljudbokskritikern

Den 17 september bjöd Kritiklabbet in till det femte och avslutande evenemanget inom ramen för projektet Den lyssnande kritiken som under året har undersökt ljudboken ur ett litteraturkritiskt, estetiskt och experimentellt perspektiv.

Ljudboksproducenten Fredrik Olsson listade följande detaljer att vara särskilt uppmärksam på då man talar om ljudböcker: prosodi (språkets ljudsida), melodi, tempo, ton, frasering, energi & närvaro, artikulation, andning och riktning. Dessa begrepp kunde även ingå i repertoaren då en kritiker tar sig an en ljudbok.

Olssons omsorg om de små detaljerna vittnade om en kärlek till ljudboken som borde var grundbulten i varje inspelningssituation. Om inläsarens närvaro försvinner borde producenten reagera och ingripa.

En ljudbokskritikers utmaning är alltså att fånga upplevelsen av den akustiska texten, inte den visuella (för att prata i termer som författaren och medarrangören Fredrik Nyberg föreslog).

Listan på kvaliteter att lystra till kan utökas av det dramatikern och forskaren Annika Nymantog upp: röstens klang (det man vill kommer att höras!), ordens rytm (som i Romeo och Julia där dialogen eftersträvar symbios) och ordens materialitet (det talade ordet är en massa som skapar en flodvåg, t.ex. genom att ta bort alla mellanrum).

Nyman föreslår "narrativ" som samlingsord för att beskriva ljudboken i stället för "text", vilket ger utrymme för att använda exempelvis musikaliska inslag som narrativa komponentdelar, och därtill förflyttar fokus mot ljudet snarare än den tryckta texten.

Panelsamtal om distribution under seminariet. Bild: Mathilda Larsson.

Är ljudboken ett verk i egen rätt?

Det skulle vara orättvist att påstå att ljudboken i samma mån som en pocket är en sekundär version av den första tryckta utgåvan av en bok. Förekomsten av ljudböcker i ljudoriginal/born audio (d.v.s. att de i första hand är skapta för ljudformatet) är något som tillför behovet av en utpräglad ljudbokskritik.

Ekonomihistorikern Rasmus Fleischer noterar att teatern under en tid på 1800-talet ansågs vara underordnad den litterära texten, alltså sekundär. Så länge en ljudbok behandlas som sekundär finns inget anspråk på kritik (mycket sällan recenseras pocketen då den utkommer, exempelvis).

Distributionen och grindvakterna

Många ljudböcker laddas upp via distributörer som Axiell och Overdrive. Eftersom stora mediehus ändå förhandlar direkt med ljudbokskanalerna (Storytel, Bookbeat ...) finns ingen transparens i vad som klassificeras som ljudbok. Att själv ladda upp filer på Soundcloud och påstå att de är ljudböcker är i princip möjligt, i sådana fall finns ingen kontroll. Fleischer ser risker i att man grumlar till vad som egentligen är en ljudbok. Var går gränsen mellan ljudbok och podd? Godkänns en guidad meditation som ljudbok? Kan en ljudbok vara tio sekunder eller tio dagar lång? Och vad händer med det fria ordet och den innehållsliga bevakningen: plötsligt kan en inläsning av Wikipedia förkläs som ljudbok.

Förhandlingarna mellan mediehus och distributörer leder till att somliga titlar får mer synlighet på distributörernas plattformar (en användares mobilskärm är mycket liten och bara ett fåtal titlar lyfts upp där). Hur hittar man ljudboken man inte visste att man ville höra, i det överflöd av böcker som redan finns? Även här har kritikern ett uppdrag.

Ett nationellt bibliotek för digital litteratur efterfrågades och författarförbundets Jörgen Gassilewski berättade att det instiftats en norsk boklag som tvingar strömningstjänsten att behandlas som en vanlig återförsäljare, där målet är att digitala och tryckta böcker är lika dyra. Ljudbokens pris är en extremt stor utmaning för branschen och har lett till att många förlag satsar på kvantitet snarare än kvalitet – det behövs ekonomiska förutsättningar för att en kvalitativ ljudbok ska vara möjlig.

För grindvakterna finns många aspekter att vara vaksamma på framöver. Ger det exempelvis ett mervärde att använda musik i ljudboken, som en del av narrativet, eller är det i själva verket viktigt att värna om ljudbokens unika särdrag, det vill säga det som i nuläget är en röst som förmedlar narrativet genom en studioinläsning.

Multitasking eller fokus

Kritikern och poeten Magnus William-Olsson noterade att omsorgen i nuläget oftare finns hos ljudbokslyssnaren än hos verket, vilket inte alltid är fördelaktigt för ljudboken som verk.

Forskaren Julia Pennlert delgav en gallup där 1 400 personer i facebookgruppen "Vi som lyssnar på ljudböcker" svarat på frågan varför de väljer ljudboksformatet. Att ljudboken skapar nya rum för läsning var återkommande, liksom att ljudboken var populär för att den passade in i vardagen, funkade i multitasking, ökade tillgängligheten och förgyllde lyssnarnas vardag.

Vid en kritisk lyssning är multitasking troligen inte aktuellt. Och ljudboken kan även fungera på motsatt vis: den kan skapa fokus. En idé som framfördes var att en lyssnare kunde sitta i inspelningsstudion, för att förkroppsliga mottagaren. Drömmen som många under seminariet delade var att ljudboken skulle vara något att lyssna på i lugn och ro, koncentrerat. Som en konstupplevelse i egen rätt.

––––

För Kritikbyråns del deltog kritikombudet Mathilda Larsson och undertecknad som i egenskap av förlagsredaktör inbjudits till ett panelsamtal om ljudbokens distribution.

Hanna Ylöstalo