Varför blir man kritiker och hur? – Kritikbyråns föreläsning vid Helsingfors universitet
Varför börjar någon skriva kritik? Ibland kan det verka som ren galenskap att gå in på banan som kritiker då skräckscenarion om kritikers allt krassare ekonomi och sinande arbetsmöjligheter målas upp. Under föreläsningen Arbetslivsorientering på Helsingfors universitet förra torsdagen, dit Tatjana Brandt och Mathilda Larsson var bjudna som talare, motiverade Tatjana valet att verka som kritiker med två olika förhållningssätt:
Kritiken som passion
Kritiken som ett sätt att meritera sig
För Tatjana personligen har det första alternativet varit orsaken till att hon började skriva kritik, men för många kritiker fungerar kritiken som ett stopp på vägen mot andra (fasta) jobb inom kultursektorn. Oberoende av vad ens förhållningssätt är, kan kritiken ge en viktig möjlighet att inte bara utveckla sitt skrivande, men också fördjupa sin förståelse för konst och kulturfältet.
För att livnära sig som kritiker poängterade Tatjana att det kan vara bra att bygga upp en palett med flera olika uppdrag. Till exempel som skribent och författare, eller som akademiker och lärare, men i princip är möjligheterna oändliga.
Mathilda berättade närmare om Kritikbyråns verksamhet för kursdeltagarna och visade lite statistik på Kritikbyråns deltagare (mer om det i nästa blogginlägg).
Screenshots av Instagramkontona haikuarviot och skrifterna.
Föreläsningen avslutades med en diskussion om den nya offentligheten kritikern verkar i.
Bland annat diskuterades hur tidningarnas och tidskrifternas allt större förflyttningen till nätet påverkat skrivandet av kritik. En följd är att en del texter nu är längre än tidigare, i och med att nätet ger möjlighet till obegränsat utrymme – vilket kan ses som en positiv utveckling. Å andra sidan kan en del kritik tänkas vara svårtillgängligare än tidigare på grund av tidningarnas betalmurar. Som kuriosa kan ändå nämnas att under ett samtal om konstkritik på galleri Kohta nämnde Hufvudstadsbladets kulturchef, Fredrik Sonck, att t.o.m. 36–37 % av de som tecknar en HBL-prenumeration gör det i samband med en betalmur som kommer emot på kultursidorna – och det kan väl ses som ett tecken på att kritik inte är "olönsamt" och kunde utnyttjas ännu mer!
En annan ofrånkomlig del av den nya offentligheten är sociala medier. Sociala medier görs ofta till en hackkyckling (och många gånger med all rätta) i sådana här sammanhang, men some kan trots allt också fungera som ett forum att testa sin kreativitet och tänja på gränserna för vad kritik är. Dessutom kan some vara ett bra forum att börja skriva kritik på.
Tidskriften Tidevarvets redaktion.
Hur går det då att börja skriva kritik? Här kommer Kritikbyråns bästa tips på hur en ny kritiker kan komma igång:
Läs kritik – och annan litteratur också! Det behövs alltid andra texter för att bredda förståelsen för sitt eget skrivande.
Gräv ner dig i det konstområde som intresserar dig. Inget är viktigare än att känna till det egna ämnesområdet och hålla koll på vad som är på gång: kolla på film! gå på teater! lyssna på musik! gå på utställningar! läs! o.s.v.
Bekanta dig med olika tidningar och tidskrifter. Ibland kan det hända att en text passar bättre i en viss tidning än en annan – och att bekanta sig med olika tidskrifter är också ett bra sätt att hålla koll på de diskussioner som förs om konst och kultur.
Skriv! Skrivandet är kritikerns viktigaste redskap och det är bra att testa sig fram och pröva på olika uttryckssätt och tonfall för att känna sig bekväm i det egna skrivandet.
Kontakta tidningsredaktionerna. När du tror att du hittat en tidning/tidskrift som passar dig och din text gäller det att höra av sig till tidningsredaktionen. Om du inte har en färdig recension som kan skickas in kan det vara bra att förbereda sig på att skicka in någon form av textprov så redaktionen får ett grepp om hur du skriver.
Sen är det bara att hoppas på att bli publicerad. Nappar det inte genast är det inte värt att tappa hoppet, kanske en annan text eller en annan tidning passar bättre för just dig.
Ett stort tack till Helsingfors universitet och alla studerande från ämnena nordisk litteratur och nordiska språk som deltog i föreläsningen!