Insändare i HBL den 17.12.2021
Vår insändare i Hufvudstadsbladet den 17.12.2021 angående tidningens planerade nedskärningar av recensionerna på kultursidan. Finns att läsa på nätet här.
I en artikel (HBL 14.12) bekräftar chefredaktör Erja Yläjärvi de rykten som florerat under de senaste veckorna om att HBL skär ner på sin recensionsverksamhet. Av recensionerna på kultursidorna kommer 15–25 procent att försvinna, till förmån för annat innehåll.
Men vad ska detta andra innehåll bestå av? Om det är Yläjärvi relativt förtegen, men det som står klart är att syftet är att skapa innehåll som tilltalar fler svenskspråkiga läsare, eftersom många av recensionerna som i nuläget utgör en stor del av kultursidornas innehåll, inte hittar sin publik. Nu nämner Yläjärvi att man i stället ska satsa på "samhällsrelevant kulturdebatt, fördjupande artiklar och intervjuer", men går inte in på hur det här ska täcka upp för den kritiska konstbevakningen som recensionerna utgör.
Att tidningen inte vill fortsätta publicera texter som inte blir lästa är förståeligt – även om det tål påpekas att nät- och e-tidningsstatistiken inte fångar upp läsvanorna hos dem som fortsättningsvis läser tidningen på papper – men att direkt ta till nedskärningar utan att samtidigt komma med en vision om hur det kritiska uppdraget i fortsättningen ska förvaltas på kultursidorna vittnar om bristande intresse för kritikens roll i offentligheten och det konstnärliga ekosystemet.
Kort sagt blir intrycket nu att frågan Yläjärvi och HBL ställer sig inte är "recensionerna blir inte lästa, hur ska vi göra kritiken relevant igen?" utan "recensionerna blir inte lästa, hur blir vi av med dem?".
Kritiken har ett demokratiskt uppdrag som sträcker sig utöver den dagliga journalistikens klicklogik. Bland annat fungerar kritiken som en oberoende värderingsinstans i en tid när de flesta andra omdömen köps av marknadsföringsavdelningar. Dessutom handlar kritik om att främja samhällsdebatten genom att öppna, vidga och gå i dialog med de omskrivna verken. De här funktionerna kan inte automatiskt ersättas av ett vagt definierat "innehåll" utan att viktiga aspekter går förlorade.
Däremot är det både möjligt och nödvändigt att fundera på hur det här arbetet kan utföras i vår förändrade offentlighet, men diskussionen borde föras med utgångspunkt i ett engagemang för kritikens och konstens bästa, inte bara med utgångspunkt i klickstatistiken. I sin nuvarande retorik vidkänns inte HBL att en kultursida inte bara kan spegla läsarnas intressen, utan också har en aktiv roll. De redaktionella beslut som fattas är avgörande för hur kritiken som genre utvecklas.
Vi hoppas innerligt att ledningen vågar satsa på kunskap och analys och att de involverar kritikerna i arbetet med att skapa Nordens bästa kultursida.
Mathilda Larsson, kritikombud, Kritikbyrån, Ylva Perera, ordförande, Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker rf